Den här doften av kastanj och gräs
Pizzerian och grusvägsdammet
Dom här svala 50-talshusen
Och alla bänkar där ingen nykter människa sitter
Jag är tillbaka där det började en gång
Det var i ett annat liv, känns det som
Samma ljud när tunnelbanan stannar
Samma människa, ändå en helt annan
Och där ovanför Tobak&Spel
Bodde Tommy och hans mamma
Hon var den vackraste mamma jag sett
Hon hade smink och inget hår under armarna
Och hon spelade Rod Stewart för oss
Och lät oss smaka cigaretter
Och männen som kom och gick där
Jag minns hur de vek med blicken
Det var en Aspudden-sommar
Barndomens allra sista sommar
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs
Vi rusade framåt genom tunnlarna
Framåt
Och en sak har jag lärt mig
Livet är inte ute efter mig
Och en sak har jag fattat äntligen
Livet vill mig inget ont
Och det jag inte kan förändra
Det kan jag acceptera
Och det jag kan acceptera
Det är redan förändrat
Deras kylskåp som brummade
Expressens korsord och fotboll vid tre
Det fanns en tystnad mellan husen här
Som jag aldrig riktigt kunde leva med
Jag minns en Aspudden-sommar
Jag minns skarpt ljus mot gula fasader
Och att jag redan var på väg mot något annat
Jag minns ett regn över tomma gator
Tommy, hör du mig?
Tommys mamma, hör du mig?
Tommy, hör du mig?
Tommys mamma, hör du mig?
Ja det var länge sen tanken föddes
Att alla ska ha samma chans
Och vi stiftade nya lagar
Tills fattigdomen inte fanns
Ändå sitter vi runt bordet
Dukat med allt det bästa i världen
Och några tar vad dom vill ha, medan andra
Inte förmår att lyfta armen
New Lyrics 
