Fenomena, Du str tidls mellan bjrkarna I frostat vinterhr.
Fenomena, Du r tusental av nykterhet, och svaren dr jag gr.
Lika jungfrulik som morgonen, om vren, bortom stan.
Lika liten som ett sommarregn, fr dom som inte hrde vad Du sa.
Hr lever drmmen om "det strsta", som en bubblande vulkan.
Jag gr och sger till mig sjlv: Snart r det vr. D faller regnet, inte jag.
Fenomena, Du r vakan ver mnskobyn, och flykten drifrn.
Fenomena, Dina nglar sjunger krlek, under mnen, ner vid n.
Hr vxer tystnaden till vakuum, I betong och korridor;
Vi glmde bjrkarna, och nglarna I snn. Och vissa tror att Du frsvann.
Glmskan hrjar fritt och spottar skrck p frken Svr.
Och Hjrter Dam gr runt och kmpar fr att inte bli nnting man tar sig an.
Fenomena, Du r lugnet som en sndag sprider ut p alla torg.
Fenomena, Du predikar lika brinnande om gldje, som om sorg.
Lika sjlvklart spricker isen, som den frusit till en gng,
Och Du spelar skdespelet gng p gng. Men har vi lrt oss nnting alls?
Det r ntt och jmt att vi kan lska I betong,
Och lika hrt, som Dina nglar sjunger vackert, stramar glmskan om min hals.
Fenomena, Du str tidls mellan bjrkarna, och strcker ut Din hand.
Fenomena, Du r Leva, lta leva, lite lugn I Leva land.
Lika jungfrulik som morgonen, om vren, bortom stan.
Lika vldig som ett skmoln, nr Du dnar ver sovande kvarter.
Hr lever drmmen om "det strsta", som en bubblande vulkan.
Snart spricker isen ver n. Du viskar tyst: Lngt bortom rikedom finns mer.
New Lyrics 
