Förbannad och glömd.
Evigheten, ensamheten.
Jag tog mina steg.
Sista men första.
Tusen och trettio steg.
Mot jordkärnans Brinnande valv.
Den skalv, den skalv.
(Då visade sig, modern i djupet.
Så dold så hemlig.
Om henne jag talt inget mer.
Ty om morderns visdom sjunga.
Inte en levande själ)
Ur vad jag trott.
Min undergång bliva,
Jag steg och kände livssaft så het.
Som djupjordens glöd.
Den brände mitt svalg.
Ilskan klöste och mitt hjärta brann.
Hämndens tid kommit.
Ty blod för blod.
Var hämdens hamn.
Då ristade jag mitt skinn.
Med urgudens namn.
Med urgudens namn.
New Lyrics 
